Sussus tankar

2008 är inne på sina sista timmar.
Året har varit fyllt med arbete. Det är det mitt liv handlar om numera att se till så man har en inkomst. Om allt går bra så ska jag få fast anställning nästa år. Tänka sig här har man kämpat i 11 år efter gymnasiet och kanske kanske blir det en fast tjänst år 2009. Det ska bli roligt att kunna ta en riktig semester det har jag inte haft sedan sommarloven i skolan. Vist har jag varit ledig men en riktig betald semester det är något helt annat än att gå hemma och vara ledig pga arbetslöshet.

Det andra stora som varit år 2008 var att vi flyttade till radhuset. Det var oxå något välbehövligt nu när barnen börjar bli stora och inte längre har samma intressen. Så det var skönt att flytta från en 3 rums lägenhet till ett hus på 6 rum.

De sista timmarna i år ska jag tillbringa på jobbet ikväll, men hinner ändå hem så jag kan fira in det nya året med familjen. 2009 börjar med ett jobb pass som varar 7-15 så om trenden håller i sig så blir det även mycket jobb i framtiden. För så har det varit iaf hitils att de år jag jobbat nyår har resulterat i mera jobb under kommande år.

Ska bli spännande att se hur året 2009 blir.

Hela julen har gått och jag har märkt att jag allt oftare tänker i bloggformat.
Jag funderar på hur jag skulle kunna skriva om en viss händelse i bloggen och redigerar flera inlägg i mitt huvud. Ändå får jag inte ner tankarna i bloggen eftersom det är så mycket annat som jag vill hinna med, så jag prioriterar bort bloggen.
Men jag tänker ändå i bloggform. När jag cyklar till jobbet så tänker jag på vad man skulle kunna skriva om när man kommer hem och när jag sedan cyklar hem så är mina tankar helt inne i en bloggartikel som kan handla om vad jag upplevt eller tänkt på under dagen.
När jag sedan är hemma, umgåtts med familjen och gjort allt annat som måste göras så är jag allt för trött för att sätta mig vid datorn och skriva ner mina tankar, men ändå så har jag en bloggartikel i tankarna när jag försöker somna och tänker att kanske jag imorgon orkar skriva ner något.

Nu fick ni en bloggartikel som snurrat i mitt huvud i ett par dagar så nu kan en ny bloggartikel börja att skapas i mina tankar.

---

Jag märker att jag antagligen har skapat ett nytt ord när jag funderat kring denna saken. BLOGGARTIKEL det är väl ett bra namn?

Julefriden börjar sakteliga infinna sig i vår familj. Alla klappar är köpta och inslagna. Julskinkan är införskaffad och de trditionella finska lådorna är gjorda. Jag gjorde Kålrotslåda och Morotslåda. Det finns även leverlåda men det gör jag inte jag tror inte någon i min familj äter det så då är det bättre att strunta i den.

Imorgon skall jag jobba och det känns faktist lite skönt att få ett avbrott i all julfixande. Men det ska antagligen fixas med julsaker på jobbet också hemma hos de gamla så helt julfritt blir det inte. Men man får kanske lite distans på sitt egna fixande så man inte stressar ihjäl sig över småsaker här hemma.

I förrgår när jag tömde diskmaskinen gick det upp för mig att jag saknade en kniv. Jag vet inte hur länge den varit borta. Vist hade jag sett att den inte var på sin plats men jag tänkte inte mer på det utan antog att den säkert var i diskmaskinen. Men nu så slog det mig som en blixt från klar himmel att den var faktiskt borta.
Jag har sökt efter den överallt (även under möblerna i vardagsrummet) men utan resultat. Jag skickade t om. ett sms till min syster sent  igår kväll och frågade ifall hon möjligtvis viste något om kniven. Hon hade ju använt kniv när hon var här och gjorde ischoklad med mina barn.
Jag har ett vagt minne eller snarare en känsla av att Elias gjorde något med kniven och jag sa, "det var ju tur att det inte var min bästa kniv, jag har ett annat mer faktiskt minne om att jag skurit i en familjepizza med den kniven så det kan ju vara så att den blivit kvar i kartongen när vi slängde den. Det verkar ändå osannolikt eftersom det inte var någon liten kniv utan den var ca. 30 cm lång och ca 5 cm bred.
Jag får antagligen nöja mig med vetskapen att kniven verkar vara spårlöst försvunnen.

Jag har nyss skickat iväg barnen till skolan. Och sitter nu och väntar på att mamma ska ringa så jag kan åka till henne och pyssla med lite  julhemligheter. Jag har varit i Ullared för ca 2 månader sedan och köpt klappar men jag kommer inte längre ihåg vad jag köpt så jag får ta mig en titt.

Nu är det bara 7 dagar kvar till julafton och barnens leende blir bara större för varje morgon då de räknar hur många luckor som är kvar i julkalendern.
Jag kommer själv ihåg vilken förväntan man hade när man var barn. Det liksom pirrade i hela kroppen och själva julafton var olidlig. Vi skulle först basta och göra oss fina. Sedan titta på Kalle Anka kl 15, efter det så skulle man äta julmaten. Det kändes som tiden för Jultomten aldrig skulle infinna sig. När vi sedan satt oss i vardagsrummet för att vänta på tomten så var jag i regel så nervös att jag inte viste vart jag skulle ta vägen.
Detta kan jag se i mina egna barn också för vi håller på traditionen och tomten brukar inte dyka upp förän efter 18...

Idag så har jag feber. Det var alltså därför jag mådde så dåligt igår. Jag har sovit hela förmiddagen. Jag skickade iväg barnen till skolan och gick sedan och la mig igen. Jag vaknade med ett ryck när telefonen ringde kl 12.
Det var från fritids och de frågade ifall barnen skulle vara där trots att jag redan ringt dit på morgonen och sagt att de är lediga då jag är sjuk.Men det var ändå bra att de väckte mig så jag inte låg och sov när Elias kom hem.

Jag mår faktiskt lite bättre nu men det beror säkert på att jag tagit panodil och sovit så gott.

Jag mår inte alls bra idag. Har ont i halsen och känner mig småfebrig. Har tagit tempen men har bara en liten temperaturhöjning som man inte kan kalla feber. Tog nyss lite panodil för att se ifall det hjälper något.

Fastän jag inte har ork eller lust så måste jag putsa lite fönster idag. Har redan gjort färdigt ett fönster och hängt upp nya gardiner  och en ny julstjärna.

Vyn är inte speciellt vintrig men så är det oftast här i västsverige att marken lyser grön och grann.

Nu får jag återgå till mitt projekt och ta det större fönsterpartiet så jag blir färdig någon gång idag..

Idag var en hektisk dag. Jag jobbade till 13 sedan hem i ilfart och ställa sig vid spisen för att laga lite mat. Maten hinner presis bli klar när jag inser att barnen måste byta om fort  för annars så hinner vi inte till kyrkan i tid. Vi är i kyrkan kl.14:20 och jag hann inte att äta av maten jag lagade. När konserten var slut så var det ilfart tillbaka till jobbet kl 17.

Nu Sitter jag altså hemma och är vrål hungrig. Har nyss kommit hem och äntligen fått barnen att stanna i sina sängar för natten. Kanske kan jag snart ta mig något att äta har bara ätit frukost kl 6 imorse och ett antal koppar kaffe på jobbet.

Idag är det lördag vilket innebär lördagsgodis. Barnen har sitt godis i 2 kistor var. Varje gång de ska köpa lösgodis så "råkar" de ta lite väl mycket godis i sina påsar. Som tur är funkar det ju bra med att de får spara godiset till nästa vecka. Nu är det så att de har så himla mycket godis att jag redan förra veckan sa att de inte ska få köpa nytt godis förän efter jul. Så nu får de lära sig att hushålla med godiset för det blir inget mer.

Nu till saken jag egentligen ville skriva om. Vi försöker lära barnen att de måste fråga innan de tar av någons saker tex godis. De brukar faktist respektera detta och tar inte ifall vi sagt nej. Klart att de tjatar och ibland fuskar men oftast funkar det bra.
Så till dilemmat:
Idag så tog barnrns pappa samtidigt som han frågade en godisbit ur Elias kista. Sedan när Elias skulle svara så hade han redan ätit upp godisbiten. Elias blev ledsen och frågade pappa vilken godis han tagit och det visade sig att det var en av hans favorit sort och Elias blev riktigt ledsen och sa:
"du måste ju lyssna på vad jag svarar innan du tar".
Pappa svarade:
"ja, ja nästa gång. Okej?"

Men om saken hade varit tvärt om så kan ni ju ana hur utfallet hade blivit.. Vist är det dubbelmoral?

Jag har pratat med chefen angående en eventuell förlängning av mitt vikariat och hon har förlängt det med 15 dagar. Sedan blir det samma procedur igen med att få besked om hon är tvungen att ta någon som är LAS 2000.

Jag är såklart glad för alla extra dagar jag får för då tickar det på med mina egna LAS dagar och snart har jag jobbat ihop mina 720 som jag ska ha. När året är slut så har jag nog 500 insamlade dagar ifall jag räknat rätt. Jag borde nog ringa till personalkontoret och höra med dem så jag vet hur jag exakt ligger till.

För ca 2½ vecka sedan vid första advent så frågade jag barnens körledare ifall de skulle bli något mer framträdande tex. den årliga julkonserten de brukar medverka i. (Jag frågar för jag i så fall hade kunnat be om ledigt från jobbet den dagen.) Jag fick ett så bestämt NEJ. Det skulle tydligen inte finnas tid i programmet för barnen detta år. Det kan jag ju förstå men nu kommer det som jag är irriterad på..

Igår fick barnen hem en lapp där det står att de har blivit ombedda att sjunga i julkonserten på söndag . Jag sa att barnen skulle säga att de inte kunde komma dels för jag tycker att det är kort varsel och för jag jobbar. Idag när barnen kom hem så sa de att ledaren hade sagt att de kunde väl gå hem till en kompis och gå därifrån. Fy vilken dålig stil säger jag bara.
Nu var ju barnen helt inställda på att de ska medverka så jag får väl ge mig och stressa dit på min delade tur som jag har på söndag men glad är jag inte.

Jag känner att mina barn ställer alltid upp på alla upprtädanden de har och när de för en gångs skull säger nej så blir de tjatade på med en massa konstiga ideér som jag inte alls tycker är ledarens sak.

Och varför jag är så irriterad beror just på det faktum att jag frågade i god tid och då sa de att det inte fanns utrymme för barnen.

Då tillhör jag skaran av varslade personer. Jag blev varslad förra veckan då mitt vikariat slutar den 31/12. Det finns dock en chans att jag får fortsätta men först går frågan till något som heter LAS 2000. Jag vet inte alls vad det är men chefen är tvungen att fråga dem först och ifall de tackar nej så får jag förlängt vikariat. Jag ska få besked denna vecka så jag håller er uppdaterade...

Jag och mamma hade planerat en överaskning för Ronja vilket var att åka och se på Amy Diamond på Torp i Uddevalla när hon kom för att sjunga och signera skivor.

Det var inte lätt att få Ronja att följa med dit då hon hellre hade stannat hemma och käkat godis med lillbrorsan än att åka till tråkiga Torp (hon viste ju inte vad som väntade). Jag fick försöka komma på något att locka henne med jag försökte med att hon skulle få fika vilket brukar funka, men inte denna gåmg för hon hade det ju så skoj hemma. Till slut så kom jag på vad som garanterat skulle få henne att ge sig det var nämnligen att man nämner Amy Diamond, men jag kunde ju inte avslöja överaskningen så jag sa att vi åker dit och letar efter hennes nya Jul skiva för jag "hade ju inte hittat den" här hemma i våra butiker.

Ronja anade inget och spanade efter skivan. När vi tillslut kom till platsen där uppträdandet skulle ske så visade vi en annons för Ronja som hon fick läsa och där stod det att Amy Diamond skulle uppträda just den dagen då vi var där. Vi väntade i 40 minuter för att vi skulle få en bra plats. Först då när vi väntade kom jag att tänka på att en kamera skulle varit bra att ha med, mamma hade också tänkt tanken innan vi åkte men sen glömt det ändå. JAg hade ju mobilen med mig men den har ingen bra kamera så bilderna blev inte så bra.

Efter att Vi sett upprtädandet med 3 sånger så skyndade vi oss till signenrings kön. Jag köpte en skiva som Amy sedan signerade. Ronja var jätte nervös och ville inte säga något till Amy. När det sedan var vår tur så pratade hon ändå och vi tog ett kort. Jag tror att det är en av de bästa dagarna Ronja har haft iaf så fick hon ett minne för livet.

Det har hänt så himla mycket sedan jag skrev sist så jag kan ge en snabb överblick över dessa saker:

Barnen har haft ett Halloweenparty för hela sin klass det hela fortlöpte ganska smärtfritt förutom att en slog sig på näsan och en annan tappade en tand.

Vi har varit i kyrkan där barnen sjöng vackert vid 1:a advent men annars så var det långtradigt i kyrkan denna gång. Vi har fått en ny finsk präst som är gammalmodig av sig och inte alls som den vi hade innan. Då var det mer lättsamt i kyrkan åtminstone när det var barn med (brukar inte besöka kyrkan annars).

Vi har bakat en hel del och så har vi nu senast varit på NIF gymnasternas 75 års firande då Ronja var med och visade vad hon lärt sig under terminen.

JA detta var en liten sammanfattning över vad som hänt den senaste tiden hos oss och jag sak försöka skriva några rader lite oftare nu när jag fått en liten puff från min syster i hennes blogg.