Sussus tankar

Jag håller på att skriva om vår kryssning men det var så mycket att skriva om att jag inte orkar skriva allt på en gång. Så uppdateringen är på g vi får väl se när den dyker upp.

Imorgon ska vi åka på en Helsingfors kryssning. Det ska bli roligt. Jag har ännu inte packat och det blir väl en ganska så lätt packning ändå med bara ett ombyte tror jag iaf.
Vi ska åka med tåg till Stocholm så det ska bli kul för jag har inte åkt tåg på evigheter. Jag hoppas att resan blir så avslappnad som jag önskar. Det finns inga affärer öppma i Helsingfors när vi är där eftersom i Finland har alla affärer stängt på söndagar även stora köpcentrum. De enda som möjligen har öppet är kiosker och caféer, även restauranger kan ha öppet. Så då blir det lungna promenader i em ganska folktom huvudstad och det ska bli skönt.
Eventuellt så ska vi åka skridskor där men det är inte alls bestämt. På båten har vi dock lovat barnen att vi ska bada på sunflower oasis. Det löftet är vi nog tvungna att hålla ifall vi inte vill ha ilskna barn med i sällskapet.

Jag berättar om vår resa när jag kommit hem igen.

Ännu har ingen i familjen visat på några symtom på att de skulle ha smittats av mig. Barnen var ju hos sin mormor när jag var sjuk och kom inte hem förän på kvällen eftreåt. Jag hoppas verkligen de klarat sig för vi har bokat en helsingfors kryssning till helgen.

Det ska bli kul att få se lite annat för omväxling för jag känner mig så himla innestängd just nu då allt bara handlat om jobb de senaste åren. Jag längtar så efter att få veta att jag har jobb och jag kan ha semester i minst 4 veckor i sträck och det tillsamans med hela familjen. När jag nu är ledig så har barnen skola och Erik jobbet att gå till och jag blir hemma ensam och kan inte göra något då jag måste passa att barnen kommer hem ordengtligt efter skolan.

Nu sitter jag här igen och skriver redan mitt 3:e inlägg idag, men det kommer inte att vara något trevligt inlägg. Detta inlägget ska nämnligen handla om vad som skett ikväll.

Idag när jag skulle tillbaka till jobbet så fick jag fruktansvärd magknip. JAg tänkte att det säkert berodde på att jag druckit för mycket kaffe och appelsin juice. Vartefter kvällen gick fick jag mer och mer ont i magen. Ringde till Erik att det nog är bäst att han köper hem proviva för det brukar hjälpa. Kvällen gick och jag mådde allt sämre. När jag tillslut kom hem så kräktes jag jag har smittats av  vinterkräksjukan så akta er för mig i ett par dagar  ifall ni inte vill bli smittade.

Igår när jag vaknade och gjorde mig i ordning för jobbet var jag lite trött men såg ändå fram emot en cykeltur till jobbet.

När jag gick ut för att cykla iväg blev jag minst sagt snopen för min cykel stod inte utanför ytterdörren som den ska. Jag väckte Erik och frågade ifall han kanske flyttat på cykeln men det hade han inte. Jag gick ut igen för att titta ifall någon bara busat med mig och ställt cykeln någon annanstans men icke cykeln var stulen.
Jag fick snällt be Erik att skjutsa mig till jobbet. Han fixade även med polisanmälan och försäkringsbolaget så nu får jag vara utan cykel tills detta blir uppklarat. Antingen hittar de min cykel vilket inte alls verkar troligt eller så får jag pengar från försäkringen och får köpa en ny. Men det är inte roligt för jag förlorar em massa pengar pga självrisk på 1500:-.

Jag känner mig som en idiot.
Jag ställer alltid upp för jobbet men får ändå inte stanna kvar där. Idag tex har jag jobbat 7-13 och nyss så ringde chefen att de inte kunde få tag på nogon vikarie för kvällen och undrade ifall jag kunde ställa upp. Klart att jag gjorde det och ska jobba 16.15-21.15.
Alla som jobbar där är jätte ledsna över att jag måste sluta den 15 januari. Det är föresten jag med. Jag har hela dagen hört hur orättvist och fel de tycker att det är inte bara för min egen del utan även för deras del . Nu måste de lära upp någon ny från grunden och det tar ju sin lilla tid innan man kan jobbet flytande som jag nu kan. Det är inte bara jag som får gå utan det finns en vikarie till som är tvungen att sluta. Nu ska de tydligen ta över våra schemarader så då måste VI två lära upp dessa nya och låta dessa två nya gå brevid oss och det känns ju inte alls bra.

Det positiva är väl att jag fått veta hur mycket de har uppskattat mig. Det är ju kul att höra så jag får väl komma tillbaka dit som sommarvikarie igen.
Även pensionärerna har sagt att det är tråkigt att jag får gå. De flesta tycker faktist om mig har jag förstått nu. Har lite svårt att fatta det för jag känner mig som en oanseelig grå mus när jag knallar runt hos de gamla. Men tydligen gör jag intryck hos dem ändå för de säger att det är så lätt att prata med mig och att jag förstår vad de menar. Jag är nog en god lyssnare för någon pratare är jag inte och det kan vem som helst intyga om som känner mig. Men det behövs goda lyssnare oxå.

Jag skrev igår om att det var någon vid dörren. Jag trodde som min syster komenterade att det nog var mamma som skulle komma på besök, men det var det inte.
Det var samfäldigheten i vårt  bostadsområde som skulle läsa av våra vatten och värmemätare. De kom nämnligen tillbaka senare. Jag hade ju totalt glömt bort att de skulle komma. Det hade kommit en lapp om det men den har någon sopsorterat så duktigt att besöket fallit i glömska. Såhär i efterhand så minns jag ju att det stod att de skulle komma efter 17 och ifall jag varit medveten om detta så hade jag ju såklart inte planerat in en duch just den tiden.

När de läste av vår varmvattenåtgång så tyckte han att den var för liten. Jag sa att vi inte använder så mycket varmvatten då Erik ofta duchar när han tränar. Han ville inte lyssna på mig utan sa att det kanske är något fel på mätaren eftersom han och hans fru slösade mer varmvatten än vi gör.
Jag tror inte alls att mätaren är trasig utan att vi använder vattnet sparsamt. Stänger av kranen medans vi shamponerar mm. Vi använder heller inte vårt badkar så ofta av olika anledningar. Så jag tycker inte alls det är konstigt att varmvatten mätaren var ganska låg.

Idag inträffade något som jag ofta har väntat på.

Erik och barnen är inte hemma och jag tänkte ta en härlig varm och lång duch medan jag var ensam hemma.
Jag hade förberett med alla små detaljer som att värma handuken i tumlaren och plockat fram diverse "spa" produkter så jag verkligen skulle få rå om mig själv.
Men vad händer då? Jo när jag var i duchen och precis sköljt ur balsamet ur håret och skulle raka mina ben( vilket jag sällan gör) så ringer någon på dörren. Jag funderar på om jag ska avbryta min duch eller öppna dörren och bestämde mig för att strunta i dörrklockan. Då hör jag hur någon försöker öppna dörren eller kanske bara känner på dörren ifall den är låst. Som tur är hade jag faktist låst dörren idag vilket jag inte brukar göra, jag kände nog på mig att något sådant skulle hända just idag.
Hur som helst så tänker jag att det nog är bäst att öppna ändå. Jag inser snabt att det nog ändå inte är någon bra idé då min handuk fortfarande var i torktumlaren och vid torktumlaren finns en dörr med ett fönster med persiennerna på glänt. Så ifall besökaren stod vid vår ytterdörr så skulle den se mig när jag tar handuken ur tumlaren då de två dörrarna är brevid varandra. Så jag sliter fram en handuk ur garderoben istället och tänker att jag nog får kika ut genom fönstret och se vem det är utanför så jag vet om jag kan öppna dörren när jag endast har en handuk runtom mig.
När jag väl kikat ut så hade naturligtvis besökaren hunnit att gå därifrån.

Så nu fick jag inte min härliga långa duch som jag planerat men jag fick iaf lite material för att skriva en bloggartikel.